Sårbar...
När jag tittar på kortet i förra inlägget så känner jag mig så oerhört lyckligt lottad. Så fantastiskt, tokigt, lycklig lottad, men jösses så sårbar! Och djuriskt beskyddande. Krök ett hår på hennes huvud o jag är din fiende du önskar du inte hade. Men hej hopp, allra mest är jag bara lycklig för att få vara hennes och Alexanders mamma!
Kommentarer
Trackback
